AKTUELLT
Aktuell kategori
Andra kategorier
Skrivet: 25 mars, 2017
Till minne av pappa
Isabell och Jolinn berättar om deras pappas bortgång och hur det är att vara ung vuxen närstående till någon som har cacner.
Februari 2012
Det är mitt i vintern och pappa ska lämna Jolinn och hennes vänner på gymnastikträningen. Han frågar en av vännerna ifall hon kan köra bil och de får lämna honom på akuten där han blir undersökt för det onda i axeln. Det tar en timma, det tar två, tiden går. Isabell skulle åka med dem hem men väntar in pappa. Vi väntar på att han ska få ett svar om vad det onda är. Klockan blir sent och han får med sig några smärtstillande tabletter. Inget svar om vad det onda kan vara. Läkaren tror att det kanske kan vara någon form av muskelinflammation.
Juli 2012
Det är ljust och sommarvärmen börjar kännas av på riktigt. Isabell sitter på verandan och pappa går nynnandes förbi. Isabell förundras över detta och tittar antagligen på honom med en undrande blick. Han säger ”Blir du förvånad att pappa sjunger?” Han har fått nya smärtstillande tabletter som gör att han inte har ont i kroppen. Och en remiss till operation i november för att få skrapa bort en benbit i axeln. Isabell åker till Göteborg för första gången. Inte förrän i slutet av veckan får hon veta att pappa både varit på vårdcentralen flera dagar under veckan, skickats till hematologen och efter sista besöket hos läkaren på vårdcentralen blivit skickad till akuten. ”Kan du köra själv eller ska jag ringa efter en ambulans?” frågar läkaren. Pappa kör bil till akuten. I väntrummet svimmar pappa. Då blir han blir inlagd. En vecka senare får vi svaret: Cancer. Obotlig lungcancer.
Augusti 2012
Isabell är hemma igen, fyller 22 och stannar hemma mycket, för att vara nära. De går i skogen, Isabell plockar bär och pappa går korta promenader. Den 18:e augusti går de på en ny aktivitet i bygden: Tavelsjö Halvmaraton. Isabell, pappa och mamma. Går långsamt och vilar på olika platser. Isabell träffar en gammal vän, berättar för första gången för någon utanför familjen och de närmaste vännerna att pappa är sjuk. Jolinn börjar sitt sista år på gymnasiet och i början av september flyttar Isabell till Göteborg.
Oktober 2012
Läkaren säger ”Jag tror du kommer få en fin höst” till pappa, men det ska visa sig att det kommer gå snabbare än någon kunde tänka sig. Cancern har då spritt sig i hela kroppen. Den 11 oktober, nästan på klockslaget tre veckor efter sin egen fars sista andetag och tre månader efter cancerbeskedet, slutar pappa andas. Den 11 oktober. På mammas födelsedag. Systrarna och mamma är samlade tillsammans efter det händer. Isabell tar uppehåll från universitetsstudierna och stannar länge hos mamma under resten av terminen. Jolinn fortsätter studierna på gymnasiet.
Mars 2013
Isabell drömmer om pappa för första gången den 11 mars 2013. Då är det precis sex månader efter pappas bortgång. Det är dagen då hon går på sin första närståendeträff med Ung Cancer i Göteborg. Dagen hon får gråta med främmande personer och ingen tycker det är konstigt. Det är då början på resan genom sorgen. Därefter spenderar hon mycket tid på Ung Cancers kontor i Göteborg. De blir som en extra familj att spendera tid hos, då Isabell själv befinner sig långt från sin egen.
Januari 2014
Isabell startar upp närståendeträffar i Umeå och Jolinn ansluter till att hålla i dessa i september samma år. Under 2014 får även både Isabell och Jolinn tilldelat sig Ung Cancers rehabiliteringsstipendium. Efter pappa gick bort, var sorgen och ångesten som den medförde så förlamande för Isabell att det ibland var jobbigt bara att gå i en trappa. Men nu får de båda möjlighet, utifrån förmåga, att träna och testa nya träningsformer.
April 2017
Isabell och Jolinn startar en insamling för Ung Cancer för att fler ska få möjlighet att få den typ av stöd de själva fått.
Maj 2017
Jolinn och Isabell springer Göteborgsvarvet till förmån för Ung Cancer.
Augusti 2017
Isabell och Jolinn springer Tavelsjö Halvmaraton.
/Isabell och Jolinn Uhlin, närståendemedlemmar i Ung Cancer. Ta del av fler medlemmars berättelser här.
