Johanna om cancerbaksmällan
Johanna berättar om cancerbaksmällan och tiden efter diagnosen.
För två år sedan kom det livsomvälvande beskedet – jag hade en elakartad tumör som växte i rasande fart i mitt högra bröst. Jag var vid det tillfället en 27 år gammal nyutexaminerad kommunikatör som precis flyttat in i min pojkväns hus. Jag började finna ro i själen för första gången på länge. Som jag sökt, rest och flyttat runt i världen – nu var jag hemma.
Då raserades allting i ett enda ögonblick. Nu skulle jag tvingas ta farväl av allt och alla som jag älskar. Varför jag? Varför nu? Mitt i livet? Jag blev opererad och behandlad med cytostatika och gick då in i ett överlevnadstillstånd. Men en tid efter behandlingarna var cancerbaksmällan ett faktum.
Johannas tankar om cancerbaksmällan
Vad fanns kvar av mig? Vem är den här människan utan varken hår, bröst eller livsglädje? Förväntningarna var stora – nu skulle jag ju vara tacksam och full av energi efter helvetet jag genomlevt. Då blev istället allting en kamp – en kamp om att orka umgås med vänner och familj, att orka träna, att orka fokusera och att orka kämpa mot försäkringskassan som ständigt flåsade mig i nacken.
Jag åkte på rehabilitering tillsammans med Ung Cancer. Här var jag trygg och inte längre ensam. Jag kunde andas igen. Väl hemma fick jag ett stipendium så jag kunde börja styrketräna och simma. Där började en liten förändring ske inom mig. Sakta kunde jag rent fysiskt bygga upp min kropp och stärka mig själv igen. Jag hade dränerats ekonomiskt under tiden som sjuk och nu stod jag utan stöd av staten. Utlämnad och förnedrad, jag har aldrig känt mig så bortkastad.
I mörkret fanns det hopp
Men i mörkret fanns hopp och det fann jag genom att träffa andra drabbade. Tillsammans har vi skapat magi, delar ut dyrbara råd som ingen onkolog i världen kan ge. Ung Cancers medlemsträffar har gett mig tryggheten tillbaka och en fristad att vistas i.
Cancerbaksmällan är en effekt av det uppslitande trauma som en cancerdiagnos för med sig. Den kryper in på en mikronivå i vardagen och spökar i varje vrå. Den omsluter drabbade som närstående och gör sig ständigt påmind. I dag försöker jag och min sambo att skaffa barn och nu gör cancerbaksmällan sig påmind ännu en gång. Vägen tillbaka till livet slutar inte vid behandlingarna. Det är bara en del av en livslång process.
– Johanna Pettersson, medlem i Ung Cancer om cancerbaksmällan. Ta del av fler medlemmars berättelser här.