AKTUELLT
Aktuell kategori
Andra kategorier
Skrivet: 15 juli, 2021
Det räcker inte att okritiskt skicka hem tester
Varje år blir 550 kvinnor drabbade av livmoderhalscancer i Sverige, många av dem unga. En allvarlig diagnos som samtidigt är en av de vanligaste cancerformerna bland unga vuxna kvinnor. En cancerform vars cellförändringar enbart går att upptäcka genom provtagningar. Tack vare den screening som görs mot livmoderhalscancer har sjukdomen minskat drastiskt, men när tre av tio kvinnor inte dyker upp på sina kallelser riskerar konsekvenserna att bli förödande. Ung Cancer vill se en tydligare kartläggning av unga kvinnor och en åtgärdsplan för den screening som uteblivit under pandemin.
Utebliven screening kommer skapa framtida konsekvenser för många unga kvinnor och det är snart. På grund av pandemin som ännu inte är till ända har flera screeningtider för livmoderhalscancer behövts ställas in, skjutits upp eller i försök kompenserats med fördröjda självprovtagningstester av ett antal regioner. För att på så sätt uppmuntra kvinnor att göra sina cellprovstester.
Trots att samhället går in i julivärmen med lättare restriktioner och fler vaccinationer ser vi en fara med att främsta åtgärden för missad screening är hemskickade tester. Det är viktigt att söka samförstånd och inte tolka åtgärderna för hårt, särskilt utifrån rådande omständigheter. Testerna har tidigare varit en parallell insats som fångat upp kvinnor som inte gått på sina kallelser. Men att se det som en central åtgärd och därmed behandla screeningprogrammet mot livmoderhalscancer lite sisådär är att skjuta skarpt mot unga kvinnors hälsa.
Vilka unga kvinnor talar man om?
För när man talar om unga kvinnor och den ojämlika cancervården tenderar man att nämna dem i generaliserande drag. Vilka unga kvinnor talar man om? Flera unga vuxna vänder sig till Ung Cancer och vi ser att bilden måste bli bredare och mer nyanserad. Det går inte att ha en uppriktig diskussion om unga kvinnors hälsa och hemskickade tester om man inte är villig att se den ur olika kvinnors perspektiv. Har Socialstyrelsen och regionerna tänkt på unga kvinnor som blir tvingade att leva i en hederskultur? De unga som inte får att använda tampong för att det kan ta sönder ”mödomshinnan” och därmed hota oskulden.
Har Socialstyrelsen och regionerna funderat över hur unga kvinnor med omfattande behov av särskilt stöd på boenden ska hantera känslorna och hanteringen av sådana hemtester? Där flera redan haft svårt att ta del av screening sedan innan. Man behöver inte ha upplevt någon annans situation för att begripa att sådana frågor måste beaktas när man fattar beslut om unga kvinnor inom cancervården. Det räcker inte att okritiskt skicka hem tester som en aktiv åtgärd och sedan hoppas på det bästa.
Svenska cancervården är inte obevandrad i det preventiva arbetet. Screening för livmoderhalscancer är ett lysande exempel. Men ämnet måste ses ur en större synvinkel om man vill fortsätta i samma spår. Pandemins konsekvenser får inte bli använda som ursäkt där ”tillgänglighetsreformen” är den styrande drivkraften och framtida tester är lösningen. Hittills har testerna haft begränsad framgång under pandemin, då flera unga kvinnor inte använt det. Vikten av att få snabba resultat i relation till ungas verklighet är A och O. Ser man inte det skapas inte heller bestående och effektiva resultat för socialutskottets mål att utrota livmoderhalscancer inom sju år. Regionerna behöver samla sina insatser, kompetenser om unga vuxna och arbeta uppsökande för att fler ska nås av sin screening. Är det då verkligen självprovtagningstester som är framtida sättet att fånga upp alla unga kvinnor?
Emma Tonnes, generalsekreterare Ung Cancer
Christina Hultqvist, socionom och medlemskoordinator Ung Cancer
